Vi håller koll på skolan!

Med lokal förankring följer vi skoldebatten om det fria skolvalet samt håller koll på vad som händer i skolorna i Klippans kommun.

Följ oss om du inte vill missa något, prenumerera på inlägg via mail, RSS eller Twitter, @skolvalinfo.

Vi värnar om de kvalitativa kommunala skolorna som ger dig en bra utbildning utan vinstintresse.

Välj en kvalitativ kommunal skola du också.

Lycka till!

Skolval.info

fredag 6 december 2013

Riskkapitalets betyg sjunker

Riskkapitalfonderna kämpar i motvind. Förtroendeklyftan mot en alltmer skeptisk allmänhet vidgas ständigt då det ena avslöjandet efter det andra kommer fram i ljuset.

 Riskkapitalfonderna kämpar för att återfå bortspelat förtroende hos omgivande intressenter och då inte minst allmänheten och politiker. Det gäller framför allt ägandet av samhällsfinansierad verksamhet som vårdföretagen Attendo, Vardaga (f d Carema) och senast friskolor med EQT:s branschjätte Academedia.

Det som gör det extra jobbigt, och kanske omöjligt för ”riskkapitalisterna” att återvinna något som liknar förtroende, är att deras affärsmodeller med ”värdeskapandet” för investerarna som det enda övergripande målet står i konflikt med de implicita kontrakt och förtroenden som tidigare ägare har byggt upp, eller som mera publika företag tvingas eller hade tvingats ikläda sig.


Allt fler politiska partier har exempelvis börjat ifrågasätta det lämpliga med riskkapitalfonder som ägare till vårdföretag. I centrum för diskussionen står deras kortsiktighet. En riskkapitalfond har ett normalt ”investeringsliv” på sju år, tiden från det att investerarna gör sitt åtagande att investera till dess att fonden ska vara likviderad. Det förklarar den genomsnittliga ägartiden för ett portföljbolag på 3,5 år.


Denna kortfristighet gör att incitamenten att göra långsiktiga investeringar i exempelvis ett vårdföretags kvalitetsarbete, som går ut över omsättningstillväxt och kassaflöde, är mycket svaga. Företrädare för riskkapitalfonder, som Magnus Lindquist på Triton eller Harry Klagsbrun på EQT framför ofta och gärna att det inte finns några bevis för att två ägare som äger ett företag i fem år skulle vara sämre än en ägare på tio år.

Detta är att dribbla bort korten. För de tydliga incitamentsystemen, där företagsledning och ägare drar åt samma håll för att maximera och realisera värdeskapandet inom ägarperioden, är ju de centrala i riskkapitalbranschens verksamhet.
Och när det finns en så uppenbar konflikt mellan kortsiktigt värdeskapande och långsiktig kvalitet så är det riskkapitalfonderna som har bevisbördan, inte tvärtom. Det privata vårdbolaget Capios första vd, Per Båtelson, betonade ständigt att de måste visa att de var både en kvalitetsmässigt bättre och kostnadsmässigt effektivare vårdgivare än landstingen. Det handlade om Capios existensberättigande, att bygga upp ett förtroende hos allmänhet och verksamhetens finansiär.

Med riskkapitalbolagens intåg i vård- och skolbranschen har mycket av förtroendet raserats. Det har skett med vårdbolagens extrema skatteplanering och senaste turerna runt EQT:s skolkoncern Academedia och dess gymnasiekoncern Mikael Elias, som SvD avslöjade.
Rektorn på en Mikael Elias-skola ville ge en lärare sparken för att denne satte för låga betyg och sex elever hotade med att byta skola. Rektorns ord - ”Sex elever det är 600 000 kronor. Det måste du förstå”, är ju själva essensen i riskkapitalbolagens ägarstyrning.

Det finns ingen anledning att betvivla sanningshalten i rektorns uttalanden. Att ledningen för Mikael Elias och Academedia inte säger sig känna till detta och andra liknande ärenden är beklämmande. Antingen har de extremt dåliga system för att fånga upp problem och konflikter i sin verksamhet eller så ljuger de. Det fanns nämligen centrala jurister från Academedia med i förhandlingarna, där ägarkoncernen gick med på en mycket generös förlikning, men med krav om tystnadsplikt.
Den centrala konflikten med ett system med skolpeng och vinstdrivande skolor handlar om betygssättningen. En skola som uppvisar goda studieresultat, alltså sätter höga betyg, är ju den bästa marknadsföringen (fråga vilken niondeklassare som helst). Det maximerar elevintaget och därmed intäkter och marginaler.

Det är få som hävdar att den svenska skolan inte lider av betygsinflation, stigande betyg men fallande kunskaper. Att inte koppla detta till konflikten betygssättning/marknadsföring och vinstintresse är att ha mycket stora skygglappar. Med riskkapitalfondernas närmast enstaviga intresse av vinst blir konflikten närmast övertydlig.
Och här handlar det om mer än förtroende nämligen att samhället delegerat en myndighetsutövning, att sätta betyg, vilka ska vara riktiga, rättvisande och rättssäkra.

Att den svenska skoltillsynen inte har haft något fokus på denna uppenbara konflikt ända sedan friskolereformen genomfördes är märkligt, men kanske del i en tidsanda där det privata alltid syntes vara bättre och effektivare.

Per Lindvall

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/lindvall-riskkapitalets-betyg-sjunker_8747398.svd