En skola där rik och fattig läser tillsammans och där alla barn ges en stabil grund att bygga ett gott liv på. Precis som tanken var när det enhetliga skolsystemet en gång byggdes upp.
Men, vad nu? Borde det inte en liberal lyfta friskolesektorn till skyarna, samtidigt som missförhållanden på skolmarknaden trivialiseras med argument av typen: skandaler i friskolor är lika illa som skandaler i kommunala skolor, så låt oss rikta bort fokus?

Argument av det slaget förekommer, men det finns ingenting i den liberala bildningstraditionen som talar för att det skulle vara något eftersträvansvärt att det finns förskolor där barn serveras vatten och bröd. Det finns desto mer som stödjer uppfattningen att alla barns rätt till kunskap och en bra skola måste vara det överordnade målet.
Som en konsekvens av friskolereformen och det fria skolvalet finns enhetligheten i den svenska skolan inte längre kvar. Och den omhuldade kunskapsskolan hade börjat försvinna redan på 1980-talet, vilket förklarar att så många började välja bort kommunala skolor när möjligheten väl öppnades.
Dagens unga har vant sig vid rätten att kunna välja och välja bort skolor. Den rätten vore det olyckligt att ta ifrån dem, för valfriheten är värdefull. Samtidigt är det uppenbart att många borgerliga opinionsbildare och politiker fram till för bara några år sedan har satt alldeles för stor tilltro till valfriheten som självreglerande instrument.
Som en följd av valfriheten skulle undermåliga skolor på sikt slås ut, eftersom eleverna skulle rösta med fötterna. Men teoretiska modeller kan aldrig ersätta fungerande kontrollmekanismer. Argumentationen var definitivt inte invändningsfri. För vilka skulle gå i de sämsta skolorna, som möjligen var på väg att försvinna på sikt?
I en intervju i förra numret av tidskriften Neo riktade nationalekonomen Magnus Henrekson skarp kritik mot delar av borgerligheten för att vara ”pro business” – det vill säga försvarare av företagsintressen. Och det är något annat än att vara ”pro market”, det vill säga anhängare av fria men korrekt reglerade marknader. Eftersom friskolereformen genomfördes utan att tillräckliga kontrollorgan samtidigt skapades var det väntat att nya problem skulle uppstå, menar Henrekson. Vinstdrivande företag svarar mot de incitament som finns på marknaden.
Därför måste rätt incitament och kontrollmekanismer nu snabbt komma på plats. Friskolekommittén har redan stakat ut vilka typer av åtgärder som lär komma ifråga: offentlighetsprincip och meddelarskyddäven i friskolor, samt möjligheter att pröva företagens långsiktighet och seriositet.
Men regeringen har hittills nöjt sig med att tillsätta utredningar. Och i går inledde Friskolornas riksförbund vad som får antas vara inledningen på en kampanj för att förhindra förslagen om offentlighetsprincip och meddelarfrihet.
De borgerliga partierna får inte lyssna på det örat. Uppgiften att upprätta ett korrekt reglerat valfrihetssystem får inte svikas av valfrihetens riktiga vänner.
 http://www.unt.se/asikt/ledare/dalta-inte-med-sarintressen-3247414.aspx