Vi håller koll på skolan!

Med lokal förankring följer vi skoldebatten om det fria skolvalet samt håller koll på vad som händer i skolorna i Klippans kommun.

Följ oss om du inte vill missa något, prenumerera på inlägg via mail, RSS eller Twitter, @skolvalinfo.

Vi värnar om de kvalitativa kommunala skolorna som ger dig en bra utbildning utan vinstintresse.

Välj en kvalitativ kommunal skola du också.

Lycka till!

Skolval.info

torsdag 19 februari 2015

Danska friskolor är inte vinstdrivna, något för Sverige att ta efter!

Det man ser och det man inte ser, lyder titeln på en essä signerad den franske liberalen Frédéric Bastiat (1801–1850), med kvintessensen att man bör leta efter det som inte är uppenbart och synligt. Den enkla uppmaningen borde tjäna som ledstjärna för politiker som är ute på besök i andras verkligheter.
Kanske hade en sådan besöksregel tjänat civilminister Ardalan Shekarabi väl, när han förra veckan for över sundet till grannarna i syfte att bland annat lära sig om det danska friskolesystemet. Eller som pressekreterare Peter Skeppström twittrande uttryckte det: ”Mot Danmark med @shekarabi för att närmare studera frågan om Vinster i välfärden”.

På plats besöktes Mariendal Friskole i Köpenhamn. Ministern tycktes nöjd med utfallet, och sammanfattade ampert lärdomarna på Twitter: ”Får ofta höra att mångfald i skolan kräver vinstmotiv. Besökte i dag en av många friskolor i Köpenhamn där inga skolor drivs med vinstsyfte”.

 Det stämmer. Det danska systemet, som nota bene har en grundlagsskyddad rätt att starta privata skolor, tillåter dem inte att vara vinstdrivna i det fall de tar emot offentliga medel. Där har man förverkligat den tanke som ofta hörs från rödgrönt håll i den svenska debatten, att eventuella överskott måste investeras i verksamheten.
Men vad ministern glömde att twittra är att i Danmark motsvarar bara skolpengen 73 procent av kostnaden för en kommunal skolplats (2012). Det som fyller ut ekvationen är oftast elevavgifter. Reglerna säger nämligen att en åttondel av friskolans inkomster måste komma från annat håll än skolpengen (krav på ”egendaekning”). En del skolor vänder sig till företag för att få sponsring, men vanligast är alltså elevavgifter, som varierar från omkring 8 000 danska kronor per år till över 100 000.
Den skola civilministern besökte, Mariendal Friskole, tar enligt sin hemsida ut 1 350 kronor per månad av eleverna som går där. Det gör 16 200 kronor på ett år i ”forældrebetaling” utöver skolpengen från kommunen. Skolan tar dessutom ut en ”indmeldelsesgebyr” (medlemsavgift) på 1 500 kronor, samt en avgift för ”lejrskole” (ett slags obligatorisk skolresa) på 750 kronor.
Totalt kostar det 18 450 danska kronor, vilket motsvarar 23 500 svenska kronor per år (syskonrabatt erbjuds). Betalar man inte i tid, finns risk att eleven avvisas.
Enligt Köpenhamns kommunala statistik, har Mariedals Friskole 1,8 procent resurssvaga föräldrar, vilket kan jämföras med Köpenhamnssnittet för privata skolor som ligger på 15,8 procent (Berlingske 11/10-12).
Även om det var oväntat att en S-minister indirekt skulle föra upp frågan om elevavgifter på bordet, bör den inte utan vidare avfärdas. Det är önskvärt att föräldrar investerar i sina barns utveckling. Men de som lägger tid och pengar på att bejaka barnens idrottsintresse framhålls som engagerade, medan de som lägger tid och pengar på att stimulera deras inlärning ibland får tillmälen om att vara elitistiska. Det är en föga stringent hållning.
Omsorgen om jämlika möjligheter till utbildning är förstås viktig, och för detta har de nordiska länderna alla valt olika modeller. Endast i Sverige får skolor drivas av vinstdrivande företag, men andelen elever som går i friskola är snarlik i Danmark och Sverige, cirka 15 procent av eleverna, medan det i Finland och Norge är blott 4 procent.
I Sverige och Finland ska friskolor ha samma offentliga stöd per elev som de offentliga (en princip som dock inte efterlevs av alla kommuner), medan friskolor i Danmark och Norge delvis finansieras genom elevavgifter.
Nå, man blir onekligen nyfiken på om Ardalan Shekarabi, som i dagarna för nästan exakt tio år sedan ansökte hos Skolverket om att få starta ”en fristående grundskola med socialistisk inriktning”, har något på gång. Att en tidigare SSU-ordförande skulle välja aktiebolag som modell för sin friskola är föga troligt. Det kunde man se. Men det man inte kunde se skulle komma in i debatten från vänster, var förespråkandet av en skola med högre social nivellering och elevavgifter.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vad-shekarabi-sag-i-danmark_4265279.svd


Tove Lifvendahl Politisk chefredaktör i SvD