Replik på "Friskolor visar vägen", Ralph Riber, Engelska skolan, och Marcus Strömberg, Academedia, 19/11.
Det är något anmärkningsvärt hur två vd för friskolekoncerner i Corren slår fast att införandet av friskolesystemet skall betraktas som den mest framgångsrika utbildningspolitiska reformen som genomförts i modern tid. Som stöd för sin tes refererar de aktuell statistik från Skolverket tillika en enskild forskare från en annan kontinent.
Mer ärligt hade varit att peka ut de delvis motstridiga resultat som forskning tillika statistik belägger. Skolverkets statistik för läsåret 2013/14 pekar bland annat på hur offentligt drivna skolor har större andel elever som når gymnasieexamen än skolor med fristående huvudmän. Dessutom är offentligt drivna skolor mer framgångsrika än fristående skolor i att få elever med kortutbildade föräldrar att nå gymnasieexamen. Med andra ord, det finns statistik som visar motsatsen till vad debattörerna vill ha sagt.
Vad säger då svensk forskning om konsekvenser av skolans marknadisering? Den är inte entydig. Men om frågan formuleras i relation till de förväntningar som fanns när det fria skolvalet infördes så kan bland annat följande sägas. Det fria skolvalet har
1. inte bidragit till förbättrade elevresultat för alla elever.
2. inte heller bidragit till social utjämning, snarare har likvärdigheten försämrats och segregationen ökat. De som har gynnats är främst studiemotiverade elever från resursstarka hem.
3. sannolikt inte bidragit till ökad pedagogisk variation i svensk skola. Snarare har konkurrensen och alla de mätningar som följer med denna med syfte att att ranka, marknadsföra och sälja utbildning, inneburit mer likriktning i termer av ”teach for the test”. Internationell forskning pekar på att konkurrens främst gynnar administrativ förnyelse snarare än pedagogisk.
4. snarare än att bidra till den kostandseffektivisering som förutspåddes, bidragit till ökade kostnader för kommunerna samtidigt som elevernas resultat inte har förbättrats.
Bilden är med andra ord mer komplex än vad de två debattörerna vill påskina. Min förhoppning är att diskussioner framgent kan föras med grund i vetenskapliga studier av svensk skola snarare än med grund i egenintressen och selektivt utvald statistik. Det gäller vd:ar för koncerner, tillika politiker från de olika partierna, något som både SKL och Friskolornas riksförbund tagit fasta på genom inrättandet av ett gemensamt expertråd för skolutveckling.
Andreas Fejes
professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet
medlem av SKL:s och Friskolornas riksförbunds expertråd för skolutveckling

http://www.corren.se/asikter/debatt/fakta-om-friskolor-ger-komplex-bild-8865798.aspx