Vinstuttagen. Det är dags att erkänna bristerna i dagens system. Det
finns ett tydligt behov av att reglera möjligheten till vinstuttag. Vi
behöver en välfärd som bygger på tillit och där medborgarnas behov
tillgodoses. Detta är viktigare än att värna stora vinster för
välfärdskoncernerna, skriver Ilmar Reepalu, regeringens särskilda
utredare.
Välfärdsutredningen har i uppdrag
att lämna förslag på hur vi ska säkerställa dels att offentliga medel
används till den verksamhet som de är avsedda för och på ett sådant sätt
att de kommer brukarna till godo, dels att eventuella överskott som
huvudregel återinvesteras i den verksamhet där de uppstått. I november
ska förslagen presenteras.
Utredningen har kartlagt den information som finns
om vilka konsekvenser det ökande antalet privata utförare och
vinstsyftande företag haft för kvaliteten och effektiviteten i
välfärden. I likhet med tidigare kartläggningar kan jag konstatera att
kunskapen om de vinstsyftande företagens påverkan på välfärdssystemen är
bristfällig och att resultaten i olika undersökningar delvis är
motstridiga. En förklaring till detta är att välfärdstjänsternas
kvalitet är svår att mäta vilket beror på att de kan bedömas utifrån
många synvinklar och att kvaliteten ofta uppstår i mötet mellan brukare
och personal. Av vad som framkommit under utredningens arbete kan vi
dock konstatera att det finns problem med att tillåta vinstsyftande
företag i välfärden.
Välfärden är inte en vanlig marknad utan bygger på en solidarisk
finansiering och tilldelning utifrån behov. De som behöver välfärden
allra mest kan vara sköra och i utsatta situationer. Svårigheten att
mäta kvaliteten gör det svårt att utforma regelverk, kontrakt och
ersättningssystem så att kvalitet och effektivitet stärks och
medborgarnas tillgång till välfärden blir likvärdig.
En risk med att släppa in vinstsyftande aktörer i
välfärden är att de har incitament att ”plocka russinen ut kakan”, det
vill säga utforma sin verksamhet så att den attraherar brukare som
medför små kostnader för utföraren. Jag kan konstatera att samtidigt som
antalet vinstsyftande aktörer ökat har segregeringen på flera av
välfärdsområdena tilltagit.
Inom skolan har resultatskillnaderna mellan skolorna ökat. En viktig
förklaring till detta är den tilltagande bostadssegregationen men det
fria skolvalet mellan alltfler fristående skolor har också bidragit till
skillnaderna. Även inom hälso- och sjukvården finns tydliga
indikationer på att vårdvalet haft segregerande effekter. Dels har
boende i tätbefolkade områden fått en bättre tillgänglighet än boende i
glesbygd där tillgängligheten inte ökat. Dels anlitar patienter med
högre utbildning och inkomst respektive lättare vårdtyngd i allt större
utsträckning privata vårdgivare.
När jag mött företrädare för näringslivsorganisationer har de ofta
hävdat att vinsterna inte behöver regleras och att utredningen är onödig
och bör läggas ner. De menar att vinstsyftet leder välfärdsföretagen
rätt och att riskerna, till exempel för fusk med kvaliteten, går att
motverka genom hård kvalitetsstyrning, tillsyn och kontroll.
Min bedömning är dock att enbart hårdare
kvalitetskrav inte löser dessa problem och dessutom riskerar att skapa
nya problem. Det riskerar att leda till alltmer kostsamma system för
detaljstyrning och kontroll. Istället behöver vi en styrning som ger
utrymme för professionerna att utveckla verksamheten. Ett system baserat
på tillit. Detta är svårt att åstadkomma så länge vi riskerar att
oseriösa aktörer tar ut stora vinster istället för att använda
skattepengarna till att utveckla verksamheten.
När privata utförare släpptes in i stor skala i välfärden på 90-talet
var tanken att valfriheten skulle öka genom att olika typer av
utförare, såväl företag som föreningar, kooperativ och andra former av
aktörer skulle erbjuda en mångfald av exempelvis pedagogiska metoder och
inriktningar inom välfärden. I stället har stora koncerner med ett
visst vård- eller skolkoncept lagt en allt större andel av ”marknaden”
under sig. Småföretag, föräldrakooperativ och andra mindre aktörer på
området köps upp av bolag som kan vara större än många kommuner. Så
likriktas välfärden.
En invändning mot att reglera vinstuttag är att
detta skulle drabba nyföretagande. Utredningen kan dock konstatera att
ett bärande skäl för många entreprenörer att starta verksamhet inom
området är en önskan om att själva få styra och utforma verksamheten. I
en enkätundersökning som Friskolornas riksförbund gjort bland sina
medlemmar uppgav till exempel över 70 procent av de medlemmar som
besvarat enkäten att viktiga skäl till att verksamheten startades var
att kunna bidra till människors utveckling och inlärning, att kunna
erbjuda utbildning av högsta kvalitet och att kunna arbeta självständigt
efter egna idéer. Många företagare har därmed andra motiv än stor
ekonomisk avkastning när de väljer att starta verksamhet i välfärden.
Sådana företag är viktiga inslag i välfärden och deras syften kan
samspela väl med de demokratiska mål som satts upp för välfärden.
De aktörer som vi anförtror våra skattemedel bör bedriva sin
verksamhet i syfte att uppfylla de mål som finns för välfärden och som
uttrycks i lagen. Att välfärdstjänsterna finansieras med offentliga
medel och att aktörerna utför uppgifter som i första hand åligger det
allmänna, innebär att välfärden är en angelägenhet för alla medborgare.
SOM-institutet har undersökt svenska folket attityd
till vinster i välfärden. År 2013 var närmare 70 procent av svenska
folket för ett förbud mot vinstutdelning inom skattefinansierad vård,
skola och omsorg. Det fanns enligt SOM en majoritet bland väljarna inom
alla partier för detta. Även de som själva nyttjar privata alternativ
eller har nära anhöriga som gör det var negativa till vinstutdelning.
Enligt min mening finns det en risk att välfärdens legitimitet
undermineras om stora delar av de offentliga resurserna tas ut från
välfärden. Detta gäller särskilt när många av de stora välfärdsaktörerna
bedriver sin verksamhet i sådana former att deras vinster inte ens
beskattas i Sverige. Regleringen av välfärdssektorn bör utformas så att
förtroendet för sektorn upprätthålls.
Det finns därför ett tydligt behov av att reglera möjligheten till
vinstuttag i välfärden. Att göra så är också vanligt i vår omvärld. Alla
andra nordiska länder förbjuder exempelvis att vinstdrivande skolor
finansieras med skattemedel. Detta har gått att förena med en stor
valfrihet för föräldrarna. I Danmark går en stor och växande andel
elever i friskolor trots att dessa inte får gå med vinst.
Det är dags att vi vågar erkänna att dagens system
har brister och att vi behöver utveckla en bättre och mer välfungerade
välfärd. Vi behöver en välfärd som bygger på tillit och tilltro där
medborgarnas behov tillgodoses. Detta är viktigare än att värna stora
vinster för välfärdskoncernerna.
Ilmar Reepalu, regeringens särskilda utredare
http://www.dn.se/debatt/repliker/reepalus-utredning-hotar-valfardens-kvalitet/
Vi håller koll på skolan!
